weronica

det har gått en vecka nu idag, på den lilla veckan från den långa färd du och jag har vart med om! 14 månader var det. så har du gått vidare. du har ljugit för mig - inte ens ett ärligt slut förtjänade våran tid ihop. du ljög när vi pussades, du ljög när vi låg och myste, du till och med ljög när du sa att du älskade mig, och att jag var ditt allt! det var någonting du inte berättade för mig, som jag nu fått höra i efterhand. du hade en lögn i huvudet som du inte sa. och det var du som inte litade på mig, undrar vem som var boven i dramat varje gång du trodde något om mig. om du nu har kunnat gått vidare på en vecka, så undrar jag om det vi hade någonsin betytt något från din sida? jag älskar dig, det står jag för.

och jag tänker inte gå vidare förns jag släppt dig och den tid vi haft tsm. jag tänker inte vara desperat och hitta någon ny, bara för att... den dagen jag går vidare, den dagen har jag släppt det vi haft och de planer vi hade tsm.

jag vet inte varför jag skriver här, men det är skönt att få skriva av sig ibland.