weronica

imorgon, imorgon, imorgon! 1 juli klockan nio. har inga ord, känner ilska i hela kroppen! det ända jag har gjort är att ha berättat min upplevelse under kvällen, och skrivit min saknad till tobbe.. för jag saknar han så grymt mycket så att det gör ont. det går inte en dag utan att jag tänker på tobbe, hur mycket man önskar att få se han glida runt med bilen med sitt vackra leende. men nu känner jag hat, en så grym hat och ilska! hur kan du människa? eller är du ens en människa? hur fan kan du låta oss alla lida ännu mer än vad man redan gör?

för imorgon, så ska man få se dig igen & det vill inte jag.. vill inte se dig sitta där och ljuga för det är precis det du gör. du ljuger..