någon annans liv.

det känns som att jag lever någon annans liv, ett liv som jag & min familj bara är i. jag saknar mitt gammla liv, mitt lyckliga liv och min lyckliga familj.

jag saknar dig tobbe, så fruktansvärt mycket! varje natt jag går och lägger mig så tittar jag på bilden jag har på dig vid min säng och säger "godnatt, sov så gott! jag älskar dig".. att mista den bästa människan på hela jorden, är hårt! riktigt hårt. det är som att mista en stor del av sig själv. snälla rara besök mig i mina drömmar, vill så gärna umgås med dig en liten stund!


murre, du besökte mig inatt och jag kramade dig så hårt. sprang till kylskåpet och skulle precis ge dig skinka, var så glad av att se dig! men när jag skulle ge dig mat, så försvann du! jag saknar dig murre. du fattas här i rimbo, hos din familj. men jag tror, att grannens katt som började komma in till oss, bara någon dag efter du somnade in, att det är du som kommer och hälsar på och ger oss kärlek <3 <3 det är något jag alltid kommer tro.


varje dag är en kamp

saknar dig torbjörn - varje dag. varje dag så tänker jag på dig och alla minnen med dig men nästan alltid så kommer det hemska upp, vill bara radera det! men ändå inte, för det är mina sista timmar med dig tobbe! mitt sista minne med dig, det sista jag fick uppleva den bästa människan på jorden med. så jävla förjävligt att ha dom minnerna som det sista utav dig.. jag vill minnas det sista utav dig, när du var vid volvo och meckade med din nya bil som du precis hade köpt när vi kom upp dit. den bilen som vi skulle börja övningsköra med. hur glad du var, hur glad du var att ha något att göra om dagarna. med dina skitiga händer som var fulla med olja och smuts :) det minnet skulle jag vilja ha som mitt sista minne med dig, för det var så jävla bra. jag var så glad av att se dig (hade inte gjort det på länge), att se dig glad & glad över att vi skulle börja köra tillsammans. allt var perfekt.

psyk sa till mig igår " vad skulle tobbe säga om han såg dig sitta här och gråta? " och jag vet precis vad du skulle säga och hur du skulle göra allt bra igen! du skulle få en att börja skratta ist för att gråta. du är så saknad tobbe.. du var min bästa vän, du var en vän i både vårt och tort. glömmer dig aldrig, eller jag menar det går inte att glömma dig. du var & är bäst <3 älskar dig torbjörn höybakken.

det jag önskar är att få vara normal för en dag.

idag ska jag prata med psyk & det behövs verkligen! jag har fått en sån rädsla, en hemsk rädsla! när mamma blir allvarlig i rösten, om hon skriker till eller om jag bara hör något som är konstigt. så stannar allt inom mig, kan inte andas och blir så jävla rädd och tror att det har hänt mamma och ewe något hemskt. det är som att jag ser dom döda. som igår, så cyklade det förbi massa killar nerför backen och började sen att kasta äpplen mot fönster och skit, det var rätt så nära oss och mamma skriker till "VAD FAN GÖR NI?" och då stannade allt inom mig.

när min bästa väns liv tog slut så hörde jag mamma skrika "VAD FAN HAR DU GJORT? DU HAR DÖDAT HAN!"

när min älsklings katt murres liv tog slut hörde jag mamma skrika "VAD FAN HAR NI GJORT? NI HAR SKJUTIT MIN KATT!!"

det måste vara det, det där allvarliga som får hela jag att stanna till och bli så jävla rädd, den rädslan går fan inte att beskriva.. hatar den känslan, hatar den rädslan, vill inte ha den för mår verkligen inte bra :( det ända jag vill är att få ha ett normalt liv och få vara normal för en dag.

RSS 2.0