weronica

jag kan inte sluta tänka på dig, sluta skriva om dig, sluta prata om dig, sluta tänka på mina minnen som jag har med dig! jag saknar dig världens bästa torbjörn <3 jag vet att du finns där uppe någonstans och har det så jävla bra, du är säkert jätte nära mig, men du känns så långt borta eftersom jag inte ser eller hör dig längre. saknar dig så jävla mycket helt enkelt..

jag hatar att det ända man har kvar är minnen, vill inte ha minnen, vill ha mer än så. vill uppleva dig igen, vill uppleva nya minnen med dig. fan ska detta vara såhär för? vill ha dig tillbaka, vill att du knackar på min dörr och ler så fint som bara du kan. hatar känslan jag har inom mig när jag tänker på dig, tänker att du aldrig mer kommer tillbaka. för vill bara ha dig här hos mig. saknar allt vi har gjort tsm. minns du när du stoppa i korvar i någon annnans gitarr? han blev så sur och ledsen och du säger "men va fan du tål ju inge skämt. det är ju bara att plocka upp korvarna igen" & vi skratta, för alla andra utan han förstod din humor.. jag saknar hur det jämt lät i min telefon och att det jämt stod farfar.. för du kunde terra en dag in och dag ut, och det saknar jag! hatar när det plingar på telefonen nu, för det är inte längre du som smsar eller ringer. jag bara önskar att allt detta är en dröm, en hemsk mardröm..

lyssnar på blåögda flicka. du sjöng den jämt med mamma, och det var det vackraste jag har hört! det var bara så dig, allt! jag saknar dig så fruktansvärt mycket, jag lever, men mitt hjärta har lämnat kroppen den dag du lämnade oss. jag är bara ett skal, som försöker för varje dag som går.

TORBJÖRN HÖYBAKKEN!
ingen kan någonsin ta din plats i mitt liv <3

jag vill tyyp bara.... dö!

vad är det för liv jag lever? jag hade ett liv, ett bra liv.. men mitt liv tog en vänding, mitt liv blev till kaos av en ända person. jag hade allt, hade en glad och lycklig familj, mitt liv var perfekt - jobb, körkort, vänner och så hade jag dig tobbe i mitt liv och murre i mitt liv. vad mer hade jag kunnat önska mig? abslout ingenting. men vad har jag nu? jag bor i rimbo, om jag ska vara med någon så måste jag åka buss vart jag än ska. jag tycker inte om rimbo, jag hatar rimbo. vill inte bo här! det är ett hemskt ställe, det skulle vara en plats som skulle bli trygg för mig och min familj. men nu? min katt blev skjuten till döds mitt framför våra ögon, utanför vår balkong. nu är jag rädd, jag är rädd att gå omkring i rimbo. jag är rädd för att gå ut ur porten, jag är rädd när mamma och ewe går ut ur porten.. vad som helst kan hända, och det kan hända vem som helst.. jag är rädd för vad som kan hända, är så rädd att förlora en till viktig del i mitt liv. så jävla rädd, vet inte vart jag ska ta vägen.

jag gråter, saknar dig så jävla mycket tobbe! bara tanken på allt som har hänt på senast tid, får mig att börja undra hur mycket mer man orkar. hur mycket ska en människa klara av? se dig tina bort från världen, mitt hjärta blir till sten och jag får svårt att andas.. saknar dig så mycket, vill att i skrivandes stund att du kommer och torkar bort mina tårar, och ger mig en kram & säger att det kommer bli bra.. ingenting är bra, inte när du inte finns här hos oss. linn - en sång från hjärtat, brukar lyssna på den, alla ord passar så bra på hur jag känner och tycker. jag vill se dig andas, jag vill se dig gå, jag vill se dig le, jag vill höra din röst. men jag kommer aldrig mer att få se dig. du brydde alltid om mig, om hur jag mådde och mådde jag dåligt så fanns du där.. jag behöver dig nu, behöver dig så jävla mycket. vet inte vart jag ska vända mig längre. jag mår inte bra och kommer nog aldrig göra det heller. jag älskar & saknar dig tobbe <3

och så saknar jag min katt, det är så tomt utan dig här hemma murre.. vill att du kommer hem till oss, för just nu skulle jag ha kramat om dig i soffan och pussa på dig, du skulle få det att kännas mycket bättre.. den trösten skulle jag behöva nu.

din matskål är fortf kvar, på samma plats som du lämnade det. fortf mat i, men som har torkat in i skålen. din kattlåda är fortf kvar, jag hade bytit lådan dagen innan och den är fortf kvar! hur ska vi kunna ta bort det? det är som att man verkligen kommer att radera allt, då kommer det verkligen kännas på riktigt att du har lämnat oss, att du är död och att du aldrig mer kommer tillbaka.. att du aldrig mer kommer att snarka i ens öra, mjaua när du är hungrig och vill ha mat, klättra & kämpa dig upp på balkongen för att vi sitter där och käkar. jag hatar det här, hur ska vi kunna ta bort dina saker? saknar dig, 15 underbara år.

man sätter sig på balkongen och det första man ser är där du låg och njöt av kvällen sista gången i ditt liv, där du låg och kämpa. där du låg och blödde och hostade blod, där jag fick se dig för sista gången.. du ska få din rättvisa murre, dom ska få sitt straff, vi ger oss inte! jag älskar & saknar dig murre <3

hoppas ni har det bra där uppe! ni får vänta på mig
och ta emot mig när min tid på jorden är slut <3