någon annans liv.
det känns som att jag lever någon annans liv, ett liv som jag & min familj bara är i. jag saknar mitt gammla liv, mitt lyckliga liv och min lyckliga familj.
jag saknar dig tobbe, så fruktansvärt mycket! varje natt jag går och lägger mig så tittar jag på bilden jag har på dig vid min säng och säger "godnatt, sov så gott! jag älskar dig".. att mista den bästa människan på hela jorden, är hårt! riktigt hårt. det är som att mista en stor del av sig själv. snälla rara besök mig i mina drömmar, vill så gärna umgås med dig en liten stund!
murre, du besökte mig inatt och jag kramade dig så hårt. sprang till kylskåpet och skulle precis ge dig skinka, var så glad av att se dig! men när jag skulle ge dig mat, så försvann du! jag saknar dig murre. du fattas här i rimbo, hos din familj. men jag tror, att grannens katt som började komma in till oss, bara någon dag efter du somnade in, att det är du som kommer och hälsar på och ger oss kärlek <3 <3 det är något jag alltid kommer tro.
varje dag är en kamp
psyk sa till mig igår " vad skulle tobbe säga om han såg dig sitta här och gråta? " och jag vet precis vad du skulle säga och hur du skulle göra allt bra igen! du skulle få en att börja skratta ist för att gråta. du är så saknad tobbe.. du var min bästa vän, du var en vän i både vårt och tort. glömmer dig aldrig, eller jag menar det går inte att glömma dig. du var & är bäst <3 älskar dig torbjörn höybakken.
det jag önskar är att få vara normal för en dag.
när min bästa väns liv tog slut så hörde jag mamma skrika "VAD FAN HAR DU GJORT? DU HAR DÖDAT HAN!"
när min älsklings katt murres liv tog slut hörde jag mamma skrika "VAD FAN HAR NI GJORT? NI HAR SKJUTIT MIN KATT!!"
det måste vara det, det där allvarliga som får hela jag att stanna till och bli så jävla rädd, den rädslan går fan inte att beskriva.. hatar den känslan, hatar den rädslan, vill inte ha den för mår verkligen inte bra :( det ända jag vill är att få ha ett normalt liv och få vara normal för en dag.