weronica

vet inte vart jag ska ta vägen, tårarna rinner hela tiden. vart jag än är och gör, så tänker jag på dig, minnen, på hur mycket du har älskat mig. att det fanns känslor som besvarade. men nu sitter jag här ensam, med känslor som jag inte vill ha.

det är ju dig jag vill uppleva allt med, jag älskar dig så sjukt mycket. vill bara att du ska älska mig så som jag älskar dig! men nu ska man hämta sina saker som är hos dig, jag vill verkligen inte göra det här. jag vill inte ha någon annan. kommer aldrig orka börja om, du var min och jag var din, det var då allt var som bäst.


vart ska jag ta vägen? det var ju vi som skulle ha en framtid tsm - det var dig jag skulle dö med.











och låt mig vara sorglig, jag vill inte ge upp. men det finns ju inte att kämpa för längre.