weronica

hej hopp
mitt liv är just nu som kaos? allt är skit och jag vet inte vart jag ska ta mig till. tänkte nu berätta (igentligen för att skriva ut mig) ni som inte bryr er behöver inte läsa :) enkelt.

det började när jag var i göteborg då jag var där en vecka på sportlovet och en kille fick starka känslor för mig och jag strulade med honom och när jag kommer hem eftersom jag var tsm med alex då så berättade jag det till honom och han sa inte mkt utan att han skulle stödja mig vilket val jag än gjorde. jag tänkte en massa, tills en viss person sa till mig att alex och min bästa vän som var då josefin hade raggat på varandra eller ah, alex hade raggat på henne och hon hade varit med på noterna. och ingen berättar något till mig och tror att jag inte ska få reda på ngt? så då vare tack och hej med båda.

men dagar efter så hörde alex av sig och sa att han saknar mig och ville träffa mig. men det blev inte av men sen när jimmy var här så skrev han en massa att han ville att jag skulle vänta på han för att jag var den första personen som han verkligen älskat. känns tufft att höra sånt. för visst mina känslor är faktist kvar. det är inte lätt att bara släppa han och allt vi vart med om. vi var nära på att vara tsm i ett halvår. det är sjukt, som alex sa igår att det kommer ta ett tag att inse att det är slut.

jag vet inte vad jag vill och vad jag tänker göra, för vad jag än gör så kommer någonting att saknas. jimmy, du är en kanon bra kille, du får mig verkligen att må bra. men jag vet inte om det är kompiskänslor som jag har för dig eller inte. för det växlar sig hela tiden. men jag hade det verkligen underbart när du var här.

kanske vore det bäst att inte välja någon? och bara vara för mig själv.