sagoland

vill inte. vill inte. vill inte.



har inte gråtit på flera dagar, tänkte att nu jävlar - va stark nu wewwe! va stark. men det är svårt. minnen dyker upp 24/7. jag kan bara inte släppa allt vi har gått igenom, allt vi planerade. ALLT! allt påminner om dig här, allt jag gör påminner om dig. jag vill också kunna släppa allt bara sådär. bara gå vidare, men jag älskar dig för mycket. jag känner mig även så jävla patetisk, så jävla sorglig. men vafan, jag har ändå förlorat en som jag var övertygad om att jag skulle få uppleva allt med. och det som sårar är att vi inte fick ett ärligt slut, ett slut som vår tid förtjänade. ett jävla ärligt slut var det sista man bad dig om, men det kom återigen lögn ur din käft.. igentligen borde jag inte älska dig så som jag gör efter allt, men du var min, du var min - det skulle vara för evigt. det är svårt, det kommer att ta tid.



men det sista jag bad om var ett ärligt slut, förtjänade inte våran tid det? jag hoppas du ångrar dig, ångrar att du inte sa något. men jag tror inte det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0