ett tungt beslut som måste tas, men kan inte, vill inte.. vi är inte redo för det än!

imorse när jag städade badrummet, så kommer mamma och säger "hur ska vi göra med kattlådan?" med ledsen röst. och för en stund undrade man vad hon menade? och sen insåg man att man har haft murres kattlåda plus matskål kvar... att han liksom inte kommer att komma tillbaka och vi båda börjar gråta och vi säger att vi måste börja fundera när vi ska ta bort det, vi båda gråter lite mer och jag säger men inte nu, efter jul och nyår, han måste få lite julkänsla och märker själv hur sjukt det låter! att förlora människor och djur på det här sättet som man har gjort 2010, så fungerar man inte, man kan inte fungera!

när jag inser att det inte alls är en hemsk mardröm, att allt har hänt! så blir jag så ledsen.. det blir som en stor klump i min hals, och hjärtat gör så jävla ont! känns som hela kroppen vänder sig ut och in. att både murre och torbjörn är borta.. att dom aldrig kommer att komma tillbaka i vårt liv nåmer! :(:( det gör ont, SÅ JÄVLA ONT!!!

i min fantasi så är allt bara en mardröm, att ni kommer komma tillbaka till oss.. och i den fantasin vill jag vara och där är jag!!!




finaste murre, du kommer alltid finnas i våra hjärtan och minnen! vi älskar och saknar dig så mycket! hoppas du har det underbart i katthimmlen, vi vet att du har det <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0