vart är vännerna man trodde man hade och förlitade sig på?

ja det undrar jag, vart är dom? dom försvann så fort som en vind... alla löften och ord. "jag kommer alltid finnas för dig" är trött på att höra dom orden!

"även om det skulle bli en tvär sväng på den här vägen kommer jag stå kvar och finnas för dig"

fyfan, säger jag bara..

dom vänner man trodde man hade, fyfan, så fel man hade.. man inser vilka som var ens riktiga vänner!! och det är bra, tänker inte gå runt och ha falska vänner.. som sagt hellre va ensam än att ha falska vänner..

men det tar också, så hårt.. det är svårt att vara ensam, med allt det här..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0