weronica

är så tom på ord, det ända som finns är saknad.. en så grym saknad så det gör ont! ser bilder på dig, och allt känns bara så overkligt, du kan inte vara borta? :( vill fortfarande inte tro att det här är sant, det här är bara en låååååååååååååång hemskt marddröm, och jag vill bara hem till mitt barndomshem (som är det värsta, äckliga, hemska stället som finns, kan inte ens åka åt det hållet utan att få panik och bli spyfärdig) och att allt bara är som det var förrut, för ett år sen.. för ett år sen, då man hjälpte dig att komma på fötter, och du bodde hos oss.. fan för allt säger jag bara! så jävla orättvist, varför du? varför den underbaraste människan i världen? ibland önskar jag att det var jag... orkar inte med den ständiga kampen om att kämpa, att alltid vara stark, att försöka gå vidare, fast man inte vill.. jag vill bara sitta i ett hörn, gråta, gråta, gråta och bara lyssna på din musik och bara tänka på minnen som jag har med dig..

mitt liv är en ständig kamp att överleva och kämpa med min älskade familj <3

asså jag måste få skratta, hahahah! tror hon på fullaste allvar att jag sitter hemma och gråter för att jag har förlåtat min så kallade "bästa vän"? skulle inte tro det, insåg snarare vilken skitvän det igentligen var! tvingar mig att välja sida, som jag inte har ett piss med att göra? och varför hata en person som inte gjort mig ett skit? som får mig & hela min familj att se ljuset på vår framtid? vilken bästa vän skulle kunna bli sur för det? så nej, jag är inte ledsen, snarare glad att jag insåg vilken vän det var och kan gå vidare med ett smile på läpparna! hellre inga vänner än skitvänner :)

det känns som att jag lever någon annans liv, ett liv som jag & min familj bara är i. jag saknar mitt gammla liv, mitt lyckliga liv och min lyckliga familj.

jag saknar dig tobbe, så fruktansvärt mycket! varje natt jag går och lägger mig så tittar jag på bilden jag har på dig vid min säng och säger "godnatt, sov så gott! jag älskar dig".. att mista den bästa människan på hela jorden, är hårt! riktigt hårt. det är som att mista en stor del av sig själv. snälla rara besök mig i mina drömmar, vill så gärna umgås med dig en liten stund!


murre, du besökte mig inatt och jag kramade dig så hårt. sprang till kylskåpet och skulle precis ge dig skinka, var så glad av att se dig! men när jag skulle ge dig mat, så försvann du! jag saknar dig murre. du fattas här i rimbo, hos din familj. men jag tror, att grannens katt som började komma in till oss, bara någon dag efter du somnade in, att det är du som kommer och hälsar på och ger oss kärlek <3 <3 det är något jag alltid kommer tro.

är en pojkvän - en pojkvän som håller om en, pussar en i pannan & allt det onda i mig försvinner för en stund. en axel som man alltid kan gråta ut på. en pojkvän som får mig på bättre dagar. jag saknar närheten och kärleken.

din matskål är fortf kvar, på samma plats som du lämnade det. fortf mat i, men som har torkat in i skålen. din kattlåda är fortf kvar, jag hade bytit lådan dagen innan och den är fortf kvar! hur ska vi kunna ta bort det? det är som att man verkligen kommer att radera allt, då kommer det verkligen kännas på riktigt att du har lämnat oss, att du är död och att du aldrig mer kommer tillbaka.. att du aldrig mer kommer att snarka i ens öra, mjaua när du är hungrig och vill ha mat, klättra & kämpa dig upp på balkongen för att vi sitter där och käkar. jag hatar det här, hur ska vi kunna ta bort dina saker? saknar dig, 15 underbara år.

man sätter sig på balkongen och det första man ser är där du låg och njöt av kvällen sista gången i ditt liv, där du låg och kämpa. där du låg och blödde och hostade blod, där jag fick se dig för sista gången.. du ska få din rättvisa murre, dom ska få sitt straff, vi ger oss inte! jag älskar & saknar dig murre <3

jag vet inte hur jag mår, jag kämpar varje dag.. varje dag, är en kamp om att orka med. jag fajtas med orken och lusten så det skriker om det! jag hatar att aldrig bli förstådd. jag hatar att vara flickan som inte mår bra, som får sina attaker. jag vill kunna må bra jämt, dom gångerna jag är glad och inte behöver spela glad är det bästa jag upplever just nu! det tar på orken att spela glad också. jag har sånna fruktansvärda mardrömmar, är livrädd för dig. i drömmarna så slår du mig, du säger att jag har förstört hela ditt liv.. ditt ansikte som en gång var som en hundvalp, har blivit till världens läskigaste typ. är så jävla rädd! är så rädd när du kommer ut..